Ursäkta för mitt utbrott i gårdagens inlägg. Ibland behöver man bara skrika i text. Men idag känns det bättre: jag har ringt till sjukhuset angående koloskopin. De var inte där, men jag skulle ringa på måndag 09:30. Så jag kanske får en tid som passar bättre.

Och ärligt talat, vad gör ett litet körförbud när jag ändå inte har bil? Jag får helt enkelt leta rätt på den där läkaren, be om en ny remiss och göra de där dyra undersökningarna och helt enkelt. Trots att det är helt bortkastat. Men jag vill ju få ta körkort.

Jag åker till jobbet, jobbar, åker hem, sover. Och så är det med det...

Så kommer det bli bra med allt.