pursuit the pleasure
Njutning. Allt handlar om det just nu. Hur jag kan göra mig själv till en njutningsfull och tillfredsställd människa. Efter tre dagar utan mobiltelefon och begränsad åtkomst till Internet har jag kommit fram till följande: njutning är att älska utan att behöva berätta om det.
Ni vet, det man älskar lika mycket även när ingen finns där att se en. Även när ingen blogg behövs att skriva om det. Även när man inte kan ringa och berätta det för någon.
Ett motexempel för min del är träning. Jag tycker det är kul att träna, men jag njuter egentligen bara av det för att jag därefter kan säga till någon att jag gjort det. Skriva om det. Känna mig duktig över det. Det är inte njutning - det är något annat.
Njutning är när man kan bära känslan inom sig utan att behöva berätta om det. En modeintresserad kan njuta av att ha ett dyrt och vackert märkesplagg. Och njuter lika mycket av det plagget även om ingen annan vet vad det är för märke, eller ingen annan vet hur mycket jobb det ligger bakom att ha råd att köpa det.
Vad njuter ni av? Vad älskar ni lika mycket i ensamhet som i sällskap? Vad älskar ni lika mycket i hemlighet som i blogginlägg? Vad älskar ni lika mycket varje gång ni bemöts av det?
Njutning
Varje gång jag sätter foten innanför min lilla skola med tegelväggar, buckliga gul och blå målade plåtskåp med namn, initialer och könsorgan inristade i färgen. Varje gång jag sitter i skolans bibliotek, i sofforna fulla med godispapper och någon tappad enkrona. Varje gång jag sitter i skolans matsal och äter maten som många klagar på. Varje gång jag sitter i klassrummet och försöker höra läraren över pratet, fnisset och prasslandet som fyller rummet. Varje dag jag får umgås med mina vänner och vara det barn jag är, för jag vet att många andra barn inte har den lyxen som jag har. Att gå i skolan med mina älskade vänner som gör mitt liv värt att leva <3
Min hemliga njutning är att åka tåg. Det är bra för miljön, vacker utsikt (iallafall i storbritannien) man har den där underbara känslan att man är på väg nånstans, på en resa, om än kort, att nåt spännande ska hända. Och man kan bara sitta där och, kanske lyssna på mamas and the papas, och bara njuta.
Så har jag faktiskt känt det de senaste dagarna. Bloggen gapar tom på inlägg, men jag låter det vara så. Min lycka just nu, njutningen som jag känner, den är min. Ingen annan behöver veta om den. Det känns lite som att magin försvinner då. :)
Kram
