När jag var liten och skulle ljuga varnade jag alltid innan. Jag sade: "Fanny, nu ljuger jag..." och sedan började jag berätta lögnen och kunde hitta på så mycket jag bara orkade utan att ha det minsta dåligt samvete. Istället för att lögnen kom fram på andra vägar gjorde jag bort det på en gång. Smart unge.

Idag har jag sparat en liknande strategi. När jag blir arg så säger jag det i ord. Jag surar nästan aldrig om riktiga saker. De som känner mig väl vet om det här och är beredd när det väl händer. Om jag blir arg, sur eller ledsen så säger jag med bestämd röst: "Nej, nu är jag arg/sur/ledsen på dig!".



Vanligen svarar alla: "Jaha, varför då?". Det är ganska skönt. Då får man chans att på en gång säga varför man är arg och så kan de förklara sig vilket oftast brukar visa sig vara ett enkelt missförstånd. Så istället för att tjura längre tid; lös det på en gång, där och då!