Jag har övningskört klockan 07:10, kommit hem och skrivit lite mer textanalys, somnat och nu måste jag snart till skolan för microredovisning. Stressen är ett faktum, men bilskolan gick då bra. Men jag är så trött att jag skulle kunna ligga som en korkskruv och ändå sova gott.



Orättvisan är stor när jag är frusen, svintrött, kissnödig, pank, utan körkört och har en mobiltelefon som jag målat rosa med nagellack för att dölja hur skadad den egentligen är när pappa ringer och berättar att han har vunnit en iPad. Sjukt orättvis värld.

Grattis pappa (eller snarare mamma, som ska få den i julklapp..!)!

Ikväll blev det en god, härlig söndagsmiddag hemma hos mamma och pappa, med dem och Fanny och Fredrik. Det var så roligt, gott och trevligt. Och framför allt kändes det skönt att slippa röra en muskel och ändå få både förrätt, varmrätt och efterrätt. LYX!



Nöjd tjej!? YES! 

Nu ska jag avrunda kvällen med att studera lite textanalys och sedan knyta mig. Klok som jag är har jag bokat in en körlektion som inleds klockan 07:10 imorgon, trots att jag inte börjar skolan förrän 13:15. Riktigt, riktigt klokt. Hm. Men körkort ska man ju ha minsann.

Jag har klarat fas A på andra försöket för någon vecka sedan. Woho! Jag skulle vilja göra bort allt allt allt på en gång, hoppa direkt på fas B och sedan spinna vidare. Tänk att ha det bortgjort, tänk om jag är awesome på allt och vill ta körkort typ imorgon. Då får jag inte göra det, för att jag inte har klarat teorin. Well, det är det jag pluggar just nu:



Det går rätt så bra det här. Jag är glad att jag ska vara kvar i Umeå, fortsätta köra, plugga, klara mitt liv och bli bäst på allt. Asiatbra.

Jag övningskörde hela vägen till stugan. Det gick himla bra, även om jag är lite väl försiktig fortfarande och körde 80 på 90-vägen... Men hellre det än att köra så jag inte har kontroll.

Nu måste jag fortsätta plugga, men det känns som att huvudet är döende. Än så länge måste jag tänka hela hela tiden när jag kör. Efter en pluggpaus till stugan ville inte det vanliga lugnet lägga sig och jag känner mig som bilden nedan: medvetslös på min skolbänk...

Jag är så glad idag. En till av mina dikter har utvalts till att uppmärksammas på startsidan:


Det var astidigt på morgonen så jag hann aldrig se den ligga där och glänsa med fyra andra texter, men det är kul att veta att den uppmärksammas och uppskattas.

Nu har jag precis vaknat, är tung i huvudet och lite syrlig, därför är morgonens plan att bara gosa med B&J och Vänner. Jag ska ägna dagen efter Vänner och mina vänner Ben och Jerry åt att plugga textanalys och körkortsteori, samt äta gott och bara vila, eventuellt gå ut på en fotorunda innan alla löv blivit förna.

Ni som ska på halloweenfester med fritt tema: här kommer lite inspiration á la Julle. Tänk att jag har hunnit med så himla många temakvällar på två korta år. 



80-talsbabe!



Fantomen!



Prinsessa!



Hermione Granger!



Emo!

Hoppas ni alla är taggade, det finns få saker som är så roliga som att klä ut sig. "Tyvärr" firar jag inte halloween i år heller (två år i rad nu), men väl ett pyjamasparty imorgon. Hur man lyckas ha ett sådant efter en ålder på 11 år får tiden utvisa!

Basgruppsarbetet idag gick bra och jag firade det med en lunchpizza. Helt klart värt det! Särskilt med tanke på att jag bara drack vatten till och var tvungen att göra något för att peppa upp mig från regn och rusk och höstmörker.

Men när jag kom hem så upptäckte jag att det inte var nödvändigt, för där väntade något annat som ryckte mig ur min mörkerkoma: jag har vunnit! Jag har varit med i ganska många tävlingar och sällan eller aldrig vunnit. Men nu vann jag! Duktiga Evelina lottade ut ett presentkort från sin fantastiska webshop WE STYLE och random.org gillade mig. Jag VANN!



Såhär glad och lite skelögd blev jag av den fina höstöverraskningen!

Tjoho, nu måste jag rusa till skolan alldeles strax. Träffa basgruppen för grupparbetet igen. Och allt låter så lätt. Men allt är ganska svårt. I korta drag.

Puss puss!

Om ni har läst mitt föregående inlägg så förstår ni hur min hjärna gått på högvarv idag och att jag inte haft tid att skriva ens en rad. 

Men allt har gått bra. Basgruppsarbetet går framåt, körlektionen gick väldigt bra ("du har en fallenhet för bilkörning"), föreläsningen gick väl så bra som den kunde gått, likaså körkortsteorin. Sedan råkade jag åka hem eftersom jag glömt bort adressen till styrelsebytarmiddagen. Men då fick jag träffa Néa en sväng istället. Sedan, från ingenstans, kom Lina och plingade på dörren. Vi surrade och sedan fick jag skjuts till styrelsebytarmiddagen istället. Och efter middagen blev det bowling. WAUWZA!



Sådär trött och sliten och "gömma-mig-i-mörkret-och-helst-inte-komma-fram-förrän-till-våren" känner jag mig just nu. Bowling kanske är en sport trots allt. Eller kanske är hela mitt liv en work out dagar som dessa.

Godmorgon!

Idag är en till sådan dag då alldeles för mycket ska klämmas in på alldeles för lite tid. 10:00 - grupparbete (filmanalys). 12:25 - trafikskolan, 13:25 - föreläsning, 15:00 - träning, 16:30 - trafikskolan (teori), 18:00 - styrelsebytarmiddag. Jag undrar hur det ska gå vägen?

Måste man så måste man helt enkelt. Dags att traska till skolan och hoppas att allt viktigt har kommit med i väskan... 

Jaha, så var den vackra hösten borta och den grå, kalla och kärva hösten inledd. Men så kommer också den karga höstens enda fördel: min födelsedag den 20 november. Och nedan presenteras en del saker som står på min önskelista:



Onepiece, matberedare, Cheap Monday-jeans, baddräkt, peruk, kängor och en stickad tröja. Mums i höst och mums i själ, mums i hjärta och mums i hemmet. Mums.

Om någon av kedjorna kikar in: jag fyller 22 år, vilket är värt att firas. Maila mig för att få min adress ;)

Vilken dag! Skola, körskola, skola, skavsår, migrän, sova, vakna och nu vid halvåtta kommer Joakim, Emilia och Fredrik över på filmkväll. Vi ska se Memento och bara chillaxa. Det är visserligen till ett grupparbete, men just ikväll tror jag att det mest blir mys.



Sedan direkt i viloläge igen. Jag tror att det är för att jag alltid har något på huvudet - peruk, mössa, scarf etc. som gör att jag får sådana akuta huvudvärksattacker. Kanske jag ska ta och gå skallig alltid istället, men jag tycker inte att det är så vackert.

Förutom att jag sovit dåligt och därför är ganska morgonless så är det en rätt bra morgon. Jag är påklädd, ska åka till skolan och träffa min basgrupp för grupparbete #1. Därefter blir det körlektion #2 och sist med inte minst en föreläsning. Men först: ut i kylan!



Men med den här munderingen så bör jag inte direkt frysa ihjäl. Och ja, jag använder bilden för att jag är så sjukt nöjd över min orange kappa och min teddiga kapuschong, vilka båda kommer från myrorna.

Idag har jag bara legat och tagit igen mig. Jag har ganska grova smärtor i nacken som jag inte riktigt vet var de kommer ifrån. Men jag har mina aningar: sovit krokigt på en klippan-soffa, slagit huvudet i väggen på NH och sedan sett på catwalk där man mörbultar nacken rätt rejält. 



Annars har jag inte gjort så mycket alls faktiskt, bara raderat lite elaka kommentarer och svarat på några snälla, sett Sex and the City och vilat.

Jag vill också tipsa, eller påminna, om kortfilmen (Vikten av) hår som går 20:45 på svt2. Den handlar om en kvinna med Alopecia som tappade håret lika snabbt som jag. Om ni vill få en ny inblick i vad jag och andra med Alopecia går igenom: se den!

Åh, vad det var roligt! Jag ville aldrig att det skulle sluta. Det var verkligen en fashionshow med betoning på show. Så himla roligt. Vi bjöds på goodie-bag, välkomstdrink, fotades och fick front row seats. Allt var helt enkelt som det skulle vara. Alla de små bilderna är klickbara!













Såhär såg delar av kvällen ut, 255 foton senare. Det var kul, men jag åkte hem ganska tidigt efter showen var slut. Men det var verkligen värt att gå dit och jag önskar att det var liknande event mer ofta.

Du har jag gjort mig redo: ätit gott, druckit gott, klämt in mig i en klänning jag inte riktigt kan sitta i och sminkat upp mig. Jag är helt enkelt redo att gå. Nu är bara frågan vilket hår jag ska ha på mig, om ens något. Det är lustigt, ett sådant dilemma hade jag aldrig räknat med att få.

Peppad!

Det känns tråkigt att jag har varit så lite på Umeå Fashion Week. Jag vet att många besökare är modeintresserade, så håll tillgodo, det kommer! Ikväll ska jag på modevisningen från Make Up Store med kameran i högsta hugg, givetvis. 

Igår blev det som vanligt dans och ståhej, men lite mindre än vanligt faktiskt. Hur mycket jag än kan uppskatta punk så är det ruskigt svårt att dansa till... det känns som att man mest hoppar omkring?



Nu drar jag strax iväg på vintageshopping. Snällt mot miljön, skonsamt för plånboken och underbart i själen - det är vad Myrorna är för mig!

Det här har jag gjort ikväll, bland annat:





Awesomeness will always be awesomeness, hur sent det än är.

Ungefär såhär känner jag mig idag. Lite tjurig och trött och ovillig till det mesta. Därför är det dags att göra något av dagen, innan den är slut. Jag funderar på ett glas rött och en lång SPA-session, därefter kanske ut och dansa på något trevligt ställe. Vänortsparken, NH eller mammas vardagrum spelar ingen roll. Jag behöver väckas till liv.

Minns ni inlägget om killen som skrev en rätt så otrevlig kommentar på en av mina dikter? Att den var banal och patetisk? Idag fick jag min upprättelse: poeter.se valde en av mina dikter som en av fem uppmärksammade texter. There is my redemption. Right there, right at the top!



Annars har jag inte så mycket att tillägga än så länge. Jag var och härjade med Néa igår vilket ledde till att jag försov mig till skolan idag. Duktig-flicka-syndromet skriker: KASST! VÄRDELÖST! SPRING TILL UB! LÄS IKAPP! medan min lite mer empatiska sida säger: sådant händer. Ta dig till UB och läs ikapp.



Det är himla tur att man är fotogenisk... (jag tänker alltid på fotogenlampor när jag säger det ordet. Jag önskar att jag hade en fotogenlampa!)

Gaddafi är död. Så... då var det avklarat.

Körningen gick väldigt bra faktiskt, trots nerver och sådant. Rätt ut i trafiken med mig, precis som med pappa, och jag fick bocka av en del saker redan på första lektionen. Superroligt! Men jag lär väl vara lika bajsnervös nästa gång. Mina nerver är inte att leka med. Och nu är jag helt urslut i hela skallen och har lagt mig i soffan för att vila lite.



Sedan ska jag en sväng till Néa för att fira att hennes föreläsning var inställd och att min körlektion gick bra, samt sörja (stavas det verkligen så..?) all eventuell jävlighet i våra liv. 

And that's the way the cookie crumbled.

Nu ska jag på min första körlektion med trafikskolan. Jag är så snuskigt nervös, trots att jag vet att jag inte borde. Jag har i alla fall kört två gånger innan, det finns säkert folk som gått på sin första trafiklektion utan att ens ha suttit i en bil. I bet. Och de varken dog, blev utskrattade eller avstängda. I bet...



Så ser det ut när lilla jag får akut låtsaspanik... men det gör inget. Det här kommer gå så himla bra och inte vara några problem alls. I bet.

Idag fick jag respons på en av mina dikter. Kommentaren var: "banalt, patetiskt.. ungefär som en ikea möbel. ingen snickar glädje" (ja, med två särskrivningar och liten begynnelsebokstav). Jag tog åt mig. Dikten i fråga handlar om min frustration angående en (ex)vän som har väldigt svårt att inse sitt värde och därför istället söker bekräftelse på destruktiva , ibland till och med skadliga, håll. Att höra orden "banalt" och "patetiskt" angående den var ganska tungt - särskilt eftersom det inte är ett dugg konstruktivt.

Men sedan gick jag in på personens sida och letade upp alla kommentarer denne någonsin skrivit. Och då kändes det plötsligt lite bättre:



Personen ifråga tycks skriva liknande kommentarer all over. Jag skrev tillbaka och bad honom omformulera kritiken så att jag kunde göra något konstruktivt av den. Vi får väl se vad som händer.

Men det fick mig att tänka på hur lätt det är att skriva hårt på Internet. Och det får mig att undra om det är så att nätanvändare är elaka som skriver sådana saker eller om det är vi i den verkliga världen som är falska för att vi aldrig säger sådana saker?

Idag är jag inte alls peppad på att gå till skolan. Läppen har svullnat upp, jag är dåligt förberedd och jag känner inte för att träffa folk. Men det är seminarium, så man är ju så illa tvungen antar jag. Jag är så redo som jag kan bli:




Linne: Gina Tricot
Cardigan: H&M (eco)
Kjol: VILA
Leggings: H&M
Benvärmare: H&M
Skor: Scorett
Halsband: Fått av en läsare!
Hår: Happy Hair

Om förra inlägget var done and done, är det är inlägget done and done and done! Jag har varit på stormötet och känt av stämningen. Styrelsen verkar vara nästan mer taggad än någonsin! Och då har jag ändå suttit med i tre år. 

Därefter en tur till... ja, var någonstans? Till en källargömma i närheten av mitt barndomshem där jag och Evelina busade, höll handen, spritade och hade nakenchock. Men det är inte som det låter, jag antar att det är lite väl internt. Men det var inte dumt alls, om jag inte misstar mig kommer vi göra om det snart igen ;)




Efteråt hade Evelina stora svarta basketbollar till pupiller och vi båda kände eufori. En riktigt bra tisdag? Oh yes, done and sone and done!

Det var så himla roligt att intervjuas och fotas, de var så professionella men lättsamma. Allt var så avslappnat och naturligt. Jag blev varken för känslosam eller för saklig, utan mer som jag själv är, varken pretentiöst eller poserande. Det var superroligt och jag har inget tvivel om att det blir ett bra reportage!



Nu sitter jag och vilar lite innan det är dags för Hectos stormöte. Jag har varit sekreterare i Hectos studentförening ett år och det är verkligen roligt att fortfarande få chans att ta del av det. Så himla härlig och lättsam styrelse! Och dessutom gratis middag ;)

Yes, det fanns biljetter kvar till Showgirl - Make Up Stores modevisning! Jag ska dit med min syster och det ska bli så himla kul. Eftersom det bröjar 21:00 ska vi därefter stanna på en pubtallrik och paraplydrinkar. Vem säger att paraplydrinkar endast hör charterresor till?






För mer information om Umeå Fashion Week, klicka HÄR!

Idag börjar Umeå Fashion Week. Tyvärr har jag som vanligt varit för sent ute (samt för fattig) för att köpa pass till de stängda modevisningarna. Idag ska jag köpa biljett till Make Up Stores modevisning om det finns några kvar. Den är på Allstar på lördag. TAGGA TAGGA TAGGA!



Nu sitter jag och tittar på Efter Tio där de pratar om prestationsångest och bekräftelsebehov. Rätt så trevlig start på morogonen, även om jag tycker att några av dem pratar ganska mycket skit... frågan är om de verkligen har upplevt det själva?

Det blev bara en kort myssväng till Néan, och det slutade med att jag strök henne över håret istället för omvända positioner. Men det var trist så jag började dunka henne i skallen istället... det är en underlig kärlek vi har till varandra.




Nu har jag satt mig till rätta för att mysa lite mer: se serier, skriva lite seriösa grejer och sippa lite te. Och jag vet inte ens om jag gillar te egentligen, men det är ju så höstigt och stämningsfullt.

Inflyttningsfesten igår var riktigt trevlig. Jag satt på min pianopall bredvid Evelina <3 bland såväl kända, som bekanda och helt nya ansikten och mest spanade runt rummet. Det är sällan som jag har skrattat så mycket åt så lite. Allt var som ett enda humorprogram och vilken klick man än valde att ty sig till bjöd på så mycket garv och skoj att jag har träningsvärk i magen idag! Tack Jonas och Maria för att jag fick komma.



Idag övningskörde jag för andra gången i livet. Det gick bra, men jag blev trött på pappa som envisas med att ta med mig ut på vägar som egentligen är för svåra. Jag fick köra rondell, väg 364, starta i backe, backa runt en korsning, krypköra och köra snabbt på diverse 70-vägar. Scary! Men inga motorstopp och jag är rätt nöjd, men mer nervös än någonsin.



Nu ska jag snart gå till Néa, krypa ner i (i? på? vid?) hennes resårmadrass, kura ihop mig som en liten larv, bli struken över "håret" och se på dålig TV. Det ljuvaste avslutet på en stressig dag.

Jag försöker leva efter den inställningen att aldrig ångra det jag gör, utan bara ångra det jag inte gör. 

Men! Jag ångrar, av hela mitt hjärta, att jag någonsin satte en cigarett till läpparna och att jag troligtvis kommer att göra det igen. Det är töntigt, farligt, äckligt, illaluktande och pinsamt. Varför, oh, varför gör man så mot sig själv?

Det är dags att ladda upp och ladda om. Efter en lång dusch, en slurk coca-cola, en god fetaostsallad och lite penseldrag hit och dit känner jag mig pigg och glad. Hela dagen har varit väldigt glad faktiskt och jag är så tacksam för att jag har så fina vänner.

Ikväll ska jag också träffa folk, det är kul! Jag ska förbi hos Jonas en sväng som nyligen har flyttat. Kul, kul, kul! Det var tur att jag fick chansen att vara general, annars skulle jag aldrig ha lärt känna alla underbaringar från igår och ikväll!

Gårdagen var mysig. Jag började med att käka pizza hemma hos mig, fortsatte med en liten sminksession och gick sedan till inflyttningsfesten. Den var så himla härligt med massvis av kända ansikten, kramar och trevligheter!

Efter det blev det en sväng till NH för att sedan promenera tillbaka till inflyttningsfesten där jag satt kvar till 3 ungefär. Det är så roligt allting: som att sitta på läktaren och skratta med spelarna, eller sitta i soffan och se på en realityshow eller så. Små klickar av kaos överallt!

Jag själv tog aldrig fram kameran igår, så jag lånar lite bilder av min vän Ida-Marie för att illustrera gårdagen:

Nu sitter jag och Néa och tittar på Vänner, lyssnar på musik och är stört mätta, medan vi sippar på våra Tingsryd. That calls for a tribute:



Snart ska vi på inflyttningsfest. Den varar hela natten/morgonen men själv är jag sugen på att dansa så jag kommer nog baila. Men hur som helst är det dags att gratta och fira att tre bra folk har skaffat lya. Kul kombo!

Igår fick jag ett släng av "akutfeber". Jag låg och frös med dubbla filtar, dubbla tröjor, mössa, sockar och så vidare. Sedan upptäckte jag att tempen låg på 38,9. Jag tog en alvedon, somnade i datorrummet och vaknade av att jag höll på att svettas bort. Febern var nere och idag är den spårlöst försvunnen.



Sedan att jag har haft en dipp då jag känner mig fet, ful, otillräcklig och allt sådant har gjort mig till en riktigt tråkig människa i ett par dagar. Men jag kommer igen. Jag är inte deppig som i depression, inte alls. Jag är en lycklig tjej men med "duktig-flicka-syndromet" och för lite sömn och hår. Men idag, iklädd en ny peruk och efter säkert 14 timmars sömn, är jag back on track.



Kapten Kanelbulle hinner ikapp sig själv, som när den här bilden togs. Bild på nya håret kommer ikväll!

Idag har jag haft den mest sega av dagar. Jag vaknade tidigt men spenderade flertalet timmar halvsovandes i soffan därefter. Jag tog mig ut på ett Afropass, men efter det somnade jag i soffan igen. Så jag borde ha tagit igen eventuell sömnbrist!

Om en stund kommer Erik och Jonas för att ockupera vardagsrummet. Dags för TV och Whiskey för boysen. Själv har jag satt igång lite Supernatural på andra TV:n, rullat in mig i dubbla filtar och toppat looken med en mössa. Det är verkligen sjukt kallt. Men det kan vara skönt ibland, med sådana myskvällar. Helt klart.

Om i förrgår var en bra och nyttig dag så var gårdagen det totala snedsteget. Men det gör väl inget? Hur som helst gick aftonen ut på att spela spel och se på Askungen med Néa för att sedan gå ut på NH. 



Så kvällen gick ut på att sitta stilla och dricka öl. Jag ska även eventuellt göra det imorgon. Därför drar jag på gymmet alldeles strax innan jag skaffar mig en ölkagge. Pepp, pepp, pepp!

Jag vet inte vad jag pysslar med riktigt. Jag har blivit mycket mer medveten och brydd om vad andra tycker om mig. Mer sårad när jag hör skitsnack och mer hemligt lycklig när jag hör folk säga snälla saker. Vissa saker gör jag för att bevisa något för andra, istället för att göra det för mig själv...

Jag är långt ifrån olycklig. Det är bara det att min självkänsla har fått sig en törn från någonstans. Jag vet inte var och jag kan inte sätta fingret på sedan när, men faktum kvarstår att min självkänsla mer och mer vilar på vad jag tror att andra tycker snarare än vad jag själv känner. Och det är lite pinsamt. För jag är 21 år.

Ibland önskar jag att jag hade ork att driva en riktig dagbok, där jag kan skriva sådant jag känner på riktigt, som rör mig och inga andra. Men det blir nog alldeles för ledsamt.

Nej, ryck upp dig JulleGulle. 

Idag har jag ägnat halva dagen åt att gråta i soffan. Jag menar inte att låta melodramatisk eller melankolisk, deppig eller missförstådd. Ibland är det bara OK att vara ledsen, och då ska man bannemig passa på. Men då gäller det att snappa tillbaka, vilket jag gör med trivsamma foton från igår.




Och så avslutar jag hela deppigheten med att stånka på IKSU. Äntligen - som jag har längtat! Det blir pilates och jag är faktiskt riktigt laddad. Det var så länge sedan!

Jag vet ärligt talat inte om jag har någon favoritfödelsedag, därför jag är en sådan som än idag ligger vaken och läääängtar efter den. Inte eventuella paket, även om de är en bonus förstås, men efter själva stämningen. Så egentligen kanske ALLA mina födelsedagar är favoriter?



18 år - Jenny och jag drog ut på Corona

Igår blev en mycket bättre dag än jag hade räknat med: några turer med Målli, lite sällskap av Fanny och sedan en massa sällskap, mat, prat, sex and the city, rödvin, planering och bus med Lina. Det var så himla mysigt och mitt peppade liv fortsätter vara peppat, än så länge!





Kul att man har valkar på hakan, men den bjuder jag bannemig på! Nu är det snart dags för skola och jag ska vara duktig. Efter att jag har varit duktig ska jag gå och köpa IKSU-kort och bli ännu mer duktig. Pepp, kärlek, pepp, kärlek, pepp, kärlek!

Tanden är läkt, all alkohol är ute ur kroppen, jackan luktar inte cigarettrök, hjärtat är fullt med kärlek (efter sjukt mycket pepp från min vän Rammsy!), pengar på kontot och vänner på lager - helt klart dags att spara på den här nya goda trenden.





Jag ska verkligen försöka anamma det här nya trevliga modet med massa kärlek, omsorg, hälsa och empati. Samt ta hand om mig själv på ett normalt, kravlöst och ärligt vis. Kul, kul, kul och pepp, pepp, pepp!

Som vanligt antar jag att man ska akta sig för att kalla det för "nya livet", därför att det är samma liv där man tar nya tag. Men det är verkligen så: idag ska jag fira med Lina att livet är så vackert, imorgon ska jag fira med mig själv att jag är så stark. Utan att vara ego.

Igår gjorde jag alltså bort tentan. Den gick inte som jag hade hoppats, men den gick som jag väntat mig. Med andra ord är det inte så troligt att jag får något VG precis!

Därefter hundvakt följt av spontana trevligheter. Det var en trevlig kväll då jag hade brutalt höga klackar, väldigt långt hår, sjukligt roligt och åt sjukt mycket mat. Det är inte så smart, men vem bryr sig? Man måste ju trots allt fira att tentan är över och käken så gott som läkt!



Jag och Néa firade med en pubtallrik!

Det är snökaos i Norrbotten, med över 1 dm blötsnö. Då är det väl bara en tidsfråga innan det kommer hit till Västerbotten också. Samtidigt är mamma och pappa i Barcelona, i sommarvärme. Och här är det än så länge höst. Det är konstigt, det samhälle vi lever i.



Men nu har jag inte tid att skriva här mer. Klockan 16-21 har jag tenta, så jag ska akutplugga lite till. Jag är inte så orolig. Visst, det vore skönt att få godkänt och ha det överstökat men annars är en omtenta bara en omtenta. Det är ine hela världen, säger vi... visserligen blir det min första omtenta, så vad vet jag?

Nej, inte jinxa mig själv nu. Plugga, plugga, plugga!

Jag försöker passa på att njuta av de sista något så när milda dagarna. Det går mindre bra med tentasurret i huvudet men jag gör mitt bästa. Trixar och fixar!





Nu blire tenta. Och hoppas snön håller sig borta ett tag till!

Tomas Tranströmer får nobelpris i litteratur. Jag blir så himla lycklig och hoppas att ni alla åker iväg och köper er en poesisamling av honom. Han är ett geni; vrider på ord och betydelser mer än vad Eminem gör. Så sjukt begåvad man, den där Tranströmer!

Jag sitter och läser allt annat än plugg. In Touch-magazine, frågesportsfrågor... snälla någon, hota mig med något för att få mig att börja plugga aktivt!



Men det är ju så trist. Så jag bjöd hit Erik istället och nu ser vi repriser av Så mycket bättre, äter kladdkaka och kramar varandras sidfläsk! ;)

Det är ytterligare en vacker dag och jag och Målli har varit ute på en långpromenad. Men nu är jag tillbaka i verkligheten och det är dags att plugga. Jag vet inte varför det här inte går in, jag som brukar ha ett ganska bra läshuvud.



Hur som helst ska jag kämpa på ordentligt. Snart kommer nämligen Fanny och ska låna min dator och därefter Néa och ska låna min kärlek. 

Jag har hittat ett tidsfördriv. Besatt är ett starkt ord, men jag vill nästan använda det. Och nu tänker folk: Wordfeud? Töntiga flashspel? Brodera? Bla bla bla... jag talar förstås om weheartit.com. Jag använder det nu som ett sätt att lagra bilder som tilltalar mig - både egna och andras.



En bild säger mer än tusen ord, sägs det. Och jag håller delvis med. Därför ägnar jag mig åt min kära version av fotodagbok istället för att studera. Det känns liksom lite viktigare att se vackra foton än att läsa grammatik...

Jag är så mätt att jag pustar, och jag hatar att vara mätt. Men det är skönt att äntligen kunna äta i så normal takt att jag hinner bli mätt och inte smuttar och smuttar så att jag hunnit bli hungrig igen innan tallriken ens är slut.

Men det är inget äkta gnäll, allt är ganska fint just nu. Och när man umgås med en hund får man ännu fler tillfällen att märka det - alla fina skogspromenader i hösten ger massa härliga synintryck. Myspys.





Åh, det gudomliga ljuset. Det bringar lite extra glädje i mitt lilla lynne.

Igår hann jag inte skriva - tand och tenta och infekterat min energi.

Idag är det plugg, hundvakt, mat och prat på tapeten. Jag är hemma i barndomshemmet och vaktar Målli medan mamma och pappa är i Barcelona i en vecka. Här firar vi kanelbullens dag och bara myser av hösten.





Internet bråkar som vanligt här bortifrån... tur att plugget finns i bokform. Wish me luck!

Jag har kommit på en sak. Alldeles nyss. Eller kanske hela tiden. I want you back.



Jag räknar timmarna med hjärtslag.

Åh, jag vill dö, nu är käften full med var och hålet fullt med stelnat blod och jag vill dö av smärtan. Seriöst, jag har varit med om mycket olidligt i mitt liv, men operationsinfektioner är fan värst. Måste ta mig till tandläkaren och se till att få mig lite medicin.

Idag har jag varit så sällskapssjuk att jag kom på mig själv med att samtala med, just det, mig själv. Jag kom inte fram till något vettigt, men det är nog i alla fall den mest vettiga jag talat med på länge.



Jag antar att det inte är lika sjukt som för några dagar sedan då jag satt ute på gården och pratade med en svart larv om fest, trohet, kärlek och framtiden. På skånska. Det märks att jag behöver lite umgänge, genast om inte snarare.

Gårkvällen var ett virrvarr. Det är konstigt, men jag tycker trots allt att det blev ett ganska trevligt virrvarr ändå. Det var spring hit, spring dit, en alkoholfri drink som heter "alkoholfridrink-som-smakar-ananas", en fyra som heter "en-sur-drink-med-mycket-is", taxiresa x2, TC, NH, EP, NS, JN och så fick jag träffa min kompis Fredriks snygga Johanna och ett bekant ansikte från Midgårdsskolan.




Ja, jag som är en ganska rastlös själ tyckte att det var riktigt värt att rusa runt trots smärtan i tanden och delar av hjärtat. Och att stöta på så många olika personer, vänner som främlingar, gjorde min kväll bättre. Men idag får jag helt klart ta smällen: det pulserar av smärta i såret från tanden.

Och en sista sak: att folk kan vara så himla falska och kalla mot andra förvånar mig verkligen. Men där ser man, det är hoes before bros som gäller för somliga. Och det kommer komma tillbaka och bita er så förbannat hårt.

Eftersom jag sitter hemma och tråkar passade jag på att hjälpa tandjäveln på traven. Så jag ringde över Néa. Vi har sminkat oss och fulat oss, lyssnat på musik och sett på film. Bara mys och annat trevligt.




Nu ska vi se på 300 eller så... myspys i ultra!

Att människor i min omgivning är på förfest i finkläder medan jag pluggar grammatik i morgonrock är rätt så orättvist. Men å andra sidan är det ganska mycket som är mer orättvist här i världen.

En annan sak är att jag helt själviskt sitter här och saknar Erik. Och Lina. Och Fredrik. Och andra mer eller mindre förlorade folk.

Nu är det så att jag är himla glad över nästan allt. Så jag ska bara nämna det här orättvisa en liten gång, sedan återgår jag till plugg och pepp!

Jag somnade om nästan direkt efter föregående inlägg - frågan är om jag ens hade hunnit vakna när jag skrev det. Det var en hur verklig dröm som helst rent visuellet och doften av brandrök, smärtan och sorgen och sådant, och det är alltid kul. Lite som att trippa.

För att förlänga tripkänslan ägnar jag morgonen åt att se på det här:



Jag trodde att det skulle vara jättebra, som jag minns det från när jag var liten. Men det var det inte riktigt längre. Mest nostalgi, smygtrip och klänningar att avundas! Se och njut.

Jag drömde en helt otroligt verklig men känslomässigt overkligt laddad dröm nyss:

Jag, alla nollor jag mött i år, alla faddrar och generalerna var och bodde på hotell. Plötsligt började det ryka och lukta bränt ur kranarna. Generalerna hade koll på evakueringsplanen. Men då visade det sig att J1 inte hade följt med, att T-A sov hemma för att han hade sånglektion på morgonen och att E1 och O hade blivit fulla och dragit till NH. Så jag fick själv lov att kirra biffen.

Evakueringsplanen gick ut på att springa in till allas rum och ropa Gorbatjov för att sedan be alla följa reflexränderna på marken för att sedan samlas utanför på uppfarten. Alla blonda nollor vägrade först att följa med. Hotellet var tomt förutom oss, ingen jobbade. Utanför skulle jag ringa 112 men jag kunde inte - händerna darrade och touchscreenen fixade det inte. Till slut kom M och tog över. Vi stod sedan hand i hand och tittade på när hotellet brann upp. Vi var allvarliga, M och jag, och det kändes ganska äkta.

Sedan kom N1 och tyckte att jag inte alls skulle stå där och vara allvarlig med M, hon tyckte att vi skulle härja. Så då tog hon M i andra handen och slet iväg honom. Jag grät lite när jag såg hotellet brinna upp för jag kom på att jag hade haft med mig min undulat Bilbo, men då kom S1, S2, I-M och gav mig en jättekjam så jag blev lite gladare.

Sedan gick vi över en stor äng allihopa. Lagen sjöng olika lagsånger. N2 sprang ikapp mig och tog tag i min arm och sa att jag skulle sjunga med, men jag kunde dem inte. Då knuffade N2 omkull mig i gräset och sa att jag var ganska sämst och så sprang han till A och N1 och E1 (som hade kommit tillbaka från NH). Jag brydde mig inte, jag tyckte det var lite för mycket hysteri kring N2 ändå i drömmen.

Men så märkte jag, som man gör i drömmar igen, att det helt plötsligt gick jättetungt att gå och att gräset var liksom böjligt. Så då lade jag mig ner och gjorde Gräsänglar. J2 kom och lade sig bredvid mig och gjorde en egen bredvid så att det såg ut som att änglarna höll varandras händer. Sedan kom M och drog upp mig på benen. Han sa: "du är en ängel". Jag blev svingenerad och sa: "Vad snackar du om?". M svarade: "Ja, som hjälper nollorna förstås. Vad trodde du!?" och sprang sedan iväg till N1 igen.

I drömmen var det en himla svår förlust, men J3 och R sprang ikapp mig och sa: "Han är omöjlig, lek rännstensungarna istället". Och så gjorde jag det, lekte rännstensungarna med K, E2, B, G, J4 och några andra nollor jag inte kan begynnelsebokstäverna på. Vi lekte så mycket att vi råkade välta ett bord där folk hade kräftskiva. Men jag började sjunga insparkslåten och plötsligt var alla med och betalade tillbaka spilld snapps med ett litet uppträdande.

Sedan gick jag hem, vände mig om och ropade hejdå åt alla som vinkade glatt tillbaka. Jag gick ensam och darrade fortfarande av rädsla från branden och av förlusten av Bilbo. Dessutom en telefon fattigare, min touch screen som var kvar i Ms ficka. Jag tänkte först gå tillbaka och be om den. Men M satt i tunglås med växelvis N1 och växelvis E, N2 satt i tunglås med A, alla hånglade med någon, gick hand i hand, kramades eller satt i tätt omslutna cirklar. Bara J3 såg lika ledsen ut som jag, när jag vände mig om igen och bestämde mig för att en mobiltelefon var ett ganska rimligt pris för att slippa gå emellan den där dubbelkyssen och låtsas att jag inte sett något.



I drömmen var jag riktigt irriterad på dessa båda. Tur att verkligheten ser helt annorlunda ut <3