Idag har jag varit så sällskapssjuk att jag kom på mig själv med att samtala med, just det, mig själv. Jag kom inte fram till något vettigt, men det är nog i alla fall den mest vettiga jag talat med på länge.



Jag antar att det inte är lika sjukt som för några dagar sedan då jag satt ute på gården och pratade med en svart larv om fest, trohet, kärlek och framtiden. På skånska. Det märks att jag behöver lite umgänge, genast om inte snarare.