Saker jag inte ser fram emot: att äta ensam, att borsta tänderna ensam, att somna ensam, att vakna ensam, att komma hem från skolan till en tom lägenhet, att inte ha någon att tvinga ge mig massage när jag får låsningar, att inte ha någons nyckelben att snyfta i och så vidare.

Saker som är lite bättre: att få ha senap i maten, att inte störa när jag kommer hem sent, att inte oroa mig över sjukdomar, att jag kan skita med öppen dörr (varför jag nu skulle vilja göra det, men något måste jag ju fan skriva så att jag inte riskerar inläggning för melankoli).

Idag klockan 9:00 flyttade Erik ut. Jag satt på busstationen och vinkade. Jag kunde inte låta bli att tänka: Vad fan har vi tagit för puckat beslut?