Vissa dagar är jag sådär foglig och lättsam. Jag skrattar, pratar, låter samtalsämnen som kan väcka obehag falla, lämnar kommentarer hängandes. Det är ansträngande, men det gör kvällen så pass mycket trevligare för de andra.

Men att jag vissa dagar håller ihop sådär gör att jag sedan kommer hem på kvällen och funderar över allt som sagts. Funderar över vad jag egentligen tycker om det. Och då kan jag bli riktigt sådär obefogat arg! Och det är jag nu.



Så vad göra? RENSA, RENSA, RENSA I HEMMET! Ut med allt skräp och skit och äckel. Det är så mycket lättare att vara glad och kvittrande, men ändå våga vara ärlig, när man har det som man vill runtom sig.