Nu sitter jag med röda strumpor, röd klänning, röda naglar, röda armband och rött hårband. Och rött blod. Jag har kopplat i högtalarna (stackars fyraåringen som bor en trappa upp) och lagt över fadderplaylisten på en egen, där vi ikväll ska börja lägga till egna favoriter. Peppen är stor!



Jag är stolt över att man ser var Kapten Röd sitter, som ett stort, brett, rött band i mitten. Rött är gött, och så är det helt enkelt.